Hjältar

Ibland måste man verkligen berömma den svenska sjukvården.

Min son blev häromdagen sövd för att genomgå en omfattande tandbehandling.

O han blev såååå bra bemött (även vi J) från det vi kom igenom dörrarna tills det vi gick därifrån. Allt från att de visade oss runt och berättade vad som väntade oss, att de gjorde lite oortodoxa lösningar med mediciner (han har svårt att svälja tabletter)till att de pratade klart o tydligt med honom, till att de på narkosen ger honom en leksak, att de gör en lek av när han ska sövas..(Får honom att tävla med ekg-maskinen J)o är bara allmänt rara, till att tandläkaren sparar mjölktänderna hon tagit ut(så tand-fen får göra sitt jobb) o att han får ta med kanylen han haft i handen så han kan visa o berätta.

Allt detta på ett vanligt svenskt sjukhus…

Snacka om hjältar!!

O det var inte minst min son♥.

Le

Jag gick i affären idag. Jag funderade på det där med hur man ser ut. Inte då vad man har på sig eller utseendet , utan ansiktsuttryck.

Såg en dam som gick runt i affären. Hon såg så sur ut. Verkade som att faktiskt var det också. (Tjyvlyssnade när hon pratade med kassörskan)”Den här var dålig.. O vad dyrt det var…osv ”

Har dock varit med om att en personen går runt och ser lite vresig ut, men när man hör personen pratat så låter den både glad o trevlig. Säkert motsatsen också…

Jag är nog en sådan som går runt mest med ett leende på läpparna. O får ofta ett tillbaka då.. J     

Får mig att tänka på en skylt jag läst på en arbetsplats jag är på ibland(fritt ur minnet..)

” Ser du en människa utan leende, så ge henne då ditt”

                         

Tänder

Idag har jag varit med min gullunge hos tandläkaren. Inte första gången…men första gången på specialisttandvården.  Han har lite problem med tänderna så han blev rekommenderad att få komma dit för att de kan hjälpa honom.

Jag är en av de som ibland klagar på den svenska hälsovården och dyl. Men detta team har jag inget att klaga på.  De mötte upp HONOM, försökte locka o fixa. Snabbt så insåg vi alla att detta kommer att ta tid och övning. Tyvärr är det så att den har han inte.

Han har tandvärk L

Vi tillsammans tog ett beslut.

Sövning.

Han ska sövas o fixa allt på en gång, för att sedan få starta om med fräscha tänder. För att sedan börja öva på att fixa tänderna på det ”vanliga” sättet.

På tisdag ska det ske. Om man han inte är sjuk. Man ska inte vara förkyld sa de.

Gissa vad han håller på att bli… L

Gör som grodan..o lever på hoppet…

Ännu en dag i mitt liv.

Vardagen

Jag har funderat på det där ang. vardagen…

Eller rättare sagt min vardag

Jag funderar ibland om den är annorlunda än för andra familjer med skolbarn. Eller det vet jag ju att den är, men hur mycket?

Man blir väl hemmablind tänker jag.

Men jag vet saker som ÄR normala.

Jag jobbar heltid o pappan heltid. Adam går på fritids.

Storebror går i högstadiet..tränar en hel del..fotboll & innebandy. Familjen åker på en del matcher o så med honom.

Stora syster går gymnasiet. Ska bli frisör. Har en trevlig pojkvän.

Vi bor i ett vanligt ett o halvplans hus, med ”trädgård” (vore väl synd att kalla den det, men det kunde varit en)

Familjen gillar att fiska, resa o titta på tv o film.

m,m....

Saker som vi gör som INTE är så vanliga:

Kan inte lämna min snart 9åriga själv hemma ens för att åka o hämta pizza.

Går på träff med skolan (Adams) minst 8gånger om året

Har en del handikapps hjälpmedel. Typ färg-veckoschema, timstock.

Skriver mail till skolan(hans resursperson)nästan varje kväll.

Har världens största tacksamhetsskuld till våra stora barn, som stöttar o tar hand om och är underbara stora syskon o barn!

Har en son som vill vara med på fotboll, men fattar inte riktigt vad man ens ska göra. Hur förklarar man för honom(o alla andra)att han inte kommer ev. ens kommer fatta regler eller förstå hur man gör vissa saker.

Tvättar mycket!

Har schema för mycket.. Matsedel, vilka dagar man ska tvätta håret (vissa av oss ;-), vilken dag man äter godis, choklad osv  osv…

O en massa andra saker som inte ens går att förklara… (Usch vad jag låter gnällig)

Men är det så annorlunda?

                                                   

Nu är det gjort

Ok då är det gjort…

För de som inte vet så har vi tre barn, men ett som har diagnosen lindrig utvecklingsstörning. Han är snart 9år. Haft diagnosen sedan han var dryga 4, tror jag. Annorlunda mot mina tidigare barn har han alltid varit, men det var först då vi fick det bekräftat. Det man får reda på i samband med att man får diagnosen (i alla fall i vårt fall)är att man kommer få hjälp o stöd från Habiliteringen och att man kan söka vårdbidrag.

Att få hjälp av HAB är en historia vi tar en annan gång..men kan säga att det är ett skämt att använda hjälp o stöd och HAB i samma mening…

O det med vårdbidrag.. Alla säger att vi borde söka det. Att det är en rättighet och att det faktiskt ibland finns skäl. I Adams fall är det behövs mycke kläder, tvättats en hel del..Behövs ofta köpa lite dyrare eller mer leksaker då de har en magisk förmåga att gå sönder.  osv osv…

Men vi har aldrig kommit så långt. Förrän nu…

Så får vi se vad det kan innebära.

Vi har även fått den första insatsen inom LSS-lagen, godkännt.

Vår son ska gå på Idrottsskolan med en ledsagare!

Fantastiskt land vi lever i!!

Att man kan få stöd om man har behovet...

Visst är det otroligt?

                                          Ett kort han tagit själv med min telefon