Vardagen

Jag har funderat på det där ang. vardagen…

Eller rättare sagt min vardag

Jag funderar ibland om den är annorlunda än för andra familjer med skolbarn. Eller det vet jag ju att den är, men hur mycket?

Man blir väl hemmablind tänker jag.

Men jag vet saker som ÄR normala.

Jag jobbar heltid o pappan heltid. Adam går på fritids.

Storebror går i högstadiet..tränar en hel del..fotboll & innebandy. Familjen åker på en del matcher o så med honom.

Stora syster går gymnasiet. Ska bli frisör. Har en trevlig pojkvän.

Vi bor i ett vanligt ett o halvplans hus, med ”trädgård” (vore väl synd att kalla den det, men det kunde varit en)

Familjen gillar att fiska, resa o titta på tv o film.

m,m....

Saker som vi gör som INTE är så vanliga:

Kan inte lämna min snart 9åriga själv hemma ens för att åka o hämta pizza.

Går på träff med skolan (Adams) minst 8gånger om året

Har en del handikapps hjälpmedel. Typ färg-veckoschema, timstock.

Skriver mail till skolan(hans resursperson)nästan varje kväll.

Har världens största tacksamhetsskuld till våra stora barn, som stöttar o tar hand om och är underbara stora syskon o barn!

Har en son som vill vara med på fotboll, men fattar inte riktigt vad man ens ska göra. Hur förklarar man för honom(o alla andra)att han inte kommer ev. ens kommer fatta regler eller förstå hur man gör vissa saker.

Tvättar mycket!

Har schema för mycket.. Matsedel, vilka dagar man ska tvätta håret (vissa av oss ;-), vilken dag man äter godis, choklad osv  osv…

O en massa andra saker som inte ens går att förklara… (Usch vad jag låter gnällig)

Men är det så annorlunda?