Life is gött!

Förra veckan så hade jag lite påsklov med lilleman, storebror & pappa jobbade (tis &onsdag)
Vi gjorde massor!
Han spelade Wii, jag spelade Candy crusch.
Han tittade på barnprogram, jag tittade Bildt-excellensen
Han spelade på sin Ipad, jag satt på Facebook
Han plockade lite i sitt rum, jag tvättade
Vi handlade lite mat, o åt.

Ja vi gjorde typ... INGET!!!

Ibland är det skönt.

Sedan blev det lite jobb. Härligt att ha ett jobb som är kul och man trivs med, inte minst underbara kollegor.

Fredagen blev det försenat firande av liten svåger,han är bara 33. Bara barnet. O massa god tårta.
Jag som ska gå på diet.. Eller hur??!! För jag har inte vräkt i mig hela påsken?? Nu växte min näsa...

Efter en god middag så blev det in till grannen och mingla lite. Fasen vilken tur man har bra grannar.

Helgen för övrigt var mest varit god mat, film o mys..fram till midnatt mellan söndag -måndag.
Då!!
Då drabbades vi av magsjuka! Vi o vi.. Gubben & lilleman.
Jag torkade mest.. :/

VAB i 48timmar.
Hann både röja lite o tvätta lite, med podcaster av gamla Sommar, På Minuten, Spanarna & Adam & Co(min nya passion)i öronen. Detta i mellan candycrusch och koll på Facebok uppdateringar.
 
Sa jag Candy crusch?? Jag är inte beroende eller så..eller?

Idag har jag jobbat igen.

Så nu måste jag sluta skriva, så jag hinner läsa lite Ansiktsbok och spela lite Candy crusch

Vad är din passion?

Blyg, jag??

 

Alla som känner mig, eller åtminstone träffat mig, vet att jag är en person som pratar mycket, ofta & gärna.
I sällskap är jag sällan den som sitter i ett hörn och är tyst.

Jag är oftast glad och positiv, men kan också ibland elda upp mig om det är något jag känner extra för. Kan också bli väldigt känslig, framför allt när det gäller mina barn.

Jag är politik som fritidsintresse. Sitter i kommunfullmäktige bl.a.
Detta sedan senaste valet.

Igår hade vi fullmäktigemöte. Det togs upp flera saker som var intressanta. Bl.a. sociala fonder, nybyggnation av både bostadrätter & hyresrättigheter m.m. Det som dock intresserade mig personligen mest var renoveringen av vårt badhus.
Det som jag framfört tidigare i planeringsstadiet var att man planerar in saker som bl.a. att det ska vara tillgängligt för alla oavsett funktionsnedsättning, att det bör finnas en terapibassäng för träning o babysim osv
Det viktigaste dock för min personliga del, ett könsneutralt rum där man kan byta om tillsammans, som min son & jag. För annars kan inte vi bada. Detta för att jag inte kan, i dags läget, lita på att han kan sköta sig själv. Han behöver påminnas om tid, att duscha, att klä på sig osv. Klart detta går ju att åtgärda lätt genom att en man följer honom, som hans pappa :). Nu är det så att min gubbe inte är en stort fantast av bada, än mindre i badhus. Detta är något jag alltid gjort mest själv med mina barn, alla 3.
Bada är något jag & min yngste son uppskattar ,båda två.

Så såklart ville jag under gårdagens möte, framföra denna för mig så viktig hjärtefråga, även om jag vet att det stod med i planeringen och ritningar.
Att få alla att förstå vad sådana små saker har betydelse.
Att svarta kakelplattor för en människa med autism kan uppfattas som svarta hål. Att ett trappsteg kan vara ett jätteproblem för någon med rörelsehinder.

Men jag, den största svadan av alla, fick tunghäfta och vågade inte ens begära ordet.
Varför?
Jag kan nog erkänna att det där med mikrofon skrämmer mig lite.
Hur jag nu ska komma över det får jag fundera på.
Singstar kanske ;)?
För att komma över det, det ska jag!!

Påskledigt

Har haft ledigt hela påsken. Njutit av att ha hela familjen samlad, inklusive dottern som inte bor hemma längre. Bjuden på middag på Påskafton av mina underbara svärföräldrar. Där var även min fantastiska svägerska med familj.
Så  i alla denna ledighet som jag nog hade hoppats skulle innebära att jag tog tag i lite av de där dåliga samvetena..som tvättstugan som inte är städad sedan förra sommaren ordentligt eller några av de flyttkartongerna som stått i 11år...

Jag ska dock erkänna, jag har tagit semester 2dagar till.. ;)

Men den tiden ska jag fördela mellan att njuta, att göra något kul med Lilleman & då göra något åt de dåliga samvetena.
Frågan är hur man ska prioritera?
Att njuta och vara med Lilleman kan ju vara samma sak helt klart, men att få in de dåliga samvetena i ekvationen vet jag inte hur det ska gå till...
Jag ska kanske tillägga en sak från förra inlägget där jag pratade om tid och hur jag prioriterar, att jag är VÄLDIGT dålig på att städa. Jag som kan vara hur organiserad som helst när det handlar om massa annat t.e.x att laga mat till massa människor. Har koll på mängd tid och i vilken ordning, men att städa ett badrum helt rent och snyggt tar mig huuuur lååååång tid som helst.
Kan man gå en städkurs? Någon som vet? Eller som känner sig manad och skriva en beskrivning om hur man städar ett rum på det mest effektiva och organiserade sättet? Gärna med specifika instruktioner för kök & badrum.

Så kom gärna med råd :)

Nu ska jag njuta av min underbara makes sällskap och film

                                          Titta vad jag fått av sonen, fyllt med godis  <3

Tid

Nu känner jag för det igen... Blogga alltså.

Jag får ofta frågan :Hur hinner du???
Svaret på den frågan är lätt (eller svårt)...

DET GÖR JAG INTE!

Frågan är ju: Vad är det man ska hinna?
Jag hinner jobba heltid, på ett jobb som känns viktigt, som handledare på Daglig Verksamhet.
Vara fritidspolitiker (är med på de mesta av de möten jag har inbokad på), Ordinarie ledamot i Kommun Fullmäktige, Ledamot i Barn och Utbildningsnämnden och ersättare i Kommunstyrelsen. Förhoppningsvis en ok mamma till 3 fantastiska barn/vuxna & hyfsad hustru till en kärleksfull man. Njuta av livet med resor & god mat och drycker m.m. Mycket tid på nätet, Facebook, läsa bloggar, artiklar & förkovra mig. Lagar mycket mat, något jag älskar att göra och prioriterar. Läser. Ser en del på film & TV.

Det jag inte hinner/orkar är ta hand om hushåll. Städa o hålla ordning. Har ofta panik för att hitta rena strumpor till alla. (Tur att hemköp har öppet till 21.00 och att de har strumpor), att mina fönster är så smutsiga att man inte ser ut när solen skiner, att mina underbara svärföräldrar alltid tycks komma när det inte dammsugits på 2veckor, att man kan ju undra när jag ska ha packat upp alla flyttkartonger (vi flyttade in för 11år sedan)..
Jag hinner inte hälsa på alla vänner/bjuda in alla vänner som jag skulle vilja.
Träna.

Dessa ting jag känner att inte hinner/orkar är ofta som ett dåligt samvete.
 "Jag ska träna..börjar nästa vecka"
"Jag putsar fönstren, bara solen inte skiner och det är plusgrader"
" O vi bjuder på middag nästa vecka..."

Men nu vid snart 42 års ålder har jag insett att antingen så gör man något åt det eller så får man släppa det. Jag vet att alla inte håller med om mina prioriteringar, men de har inte valt att leva med mig. Vi lärt oss leva med kletiga fönster, dammråttor som är som älgar, leta strumpor eller så gör man något åt det, som min man. Jag bor ju inte själv så allt ligger så klart inte hos mig. Jag har ju faktiskt både man och barn som också kan.

Men jag kan Mycket och älskar livet. O visst kommer man långt med det?

Slutar med ett citat från Nalle Puh

Underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra, och bara ha det bra.