Ok då är det gjort…
För de som inte vet så har vi tre barn, men ett som har diagnosen lindrig utvecklingsstörning. Han är snart 9år. Haft diagnosen sedan han var dryga 4, tror jag. Annorlunda mot mina tidigare barn har han alltid varit, men det var först då vi fick det bekräftat. Det man får reda på i samband med att man får diagnosen (i alla fall i vårt fall)är att man kommer få hjälp o stöd från Habiliteringen och att man kan söka vårdbidrag.
Att få hjälp av HAB är en historia vi tar en annan gång..men kan säga att det är ett skämt att använda hjälp o stöd och HAB i samma mening…
O det med vårdbidrag.. Alla säger att vi borde söka det. Att det är en rättighet och att det faktiskt ibland finns skäl. I Adams fall är det behövs mycke kläder, tvättats en hel del..Behövs ofta köpa lite dyrare eller mer leksaker då de har en magisk förmåga att gå sönder. osv osv…
Men vi har aldrig kommit så långt. Förrän nu…
Så får vi se vad det kan innebära.
Vi har även fått den första insatsen inom LSS-lagen, godkännt.
Vår son ska gå på Idrottsskolan med en ledsagare!
Fantastiskt land vi lever i!!
Att man kan få stöd om man har behovet...
Visst är det otroligt?
Ett kort han tagit själv med min telefon
Tycker det är bra att ni söker det stöd ni har rätt till - men vis av erfarenhet är försäkringskassan inget att leka med, men ibland vet de inte vem de har att göra med;-))
SvaraRaderaJag har redan pratat med handläggaren innan jag skickade in den. Det var faktiskt hon som uppmanade mig attt söka. Så hoppas det blir bra, men som sagt man vet aldrig...Men jag har ju inte för intet jobbat i över 10(snart 15)år inom LSS.
SvaraRaderaO annars kan jag vara en häxa!! :)
Så glad att höra av dig och ta del av din vardag!
SvaraRaderaKlart ni ska söka bidrag!!
Varm kram!
(Blir lite nostalgisk - hade den här bloggbakgrunden en gång i tiden)